publicerad: 2015
smitta
1smitta
substantiv
~n smittor • spridning av sjukdom; äv. bildl. – I sammansättn. smitt-, smitto-.
Singular | |
---|---|
en smitta | obestämd form |
en smittas | obestämd form genitiv |
smittan | bestämd form |
smittans | bestämd form genitiv |
Plural | |
smittor | obestämd form |
smittors | obestämd form genitiv |
smittorna | bestämd form |
smittornas | bestämd form genitiv |
2smitta
verb
~de ~t • överföra sjukdomsalstrande bakterier el. virus; äv. bildl.: ett smittande skratt
Finita former | |
---|---|
smittar | presens aktiv |
smittas | presens passiv |
smittade | preteritum aktiv |
smittades | preteritum passiv |
smitta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att smitta | infinitiv aktiv |
att smittas | infinitiv passiv |
har/hade smittat | supinum aktiv |
har/hade smittats | supinum passiv |
Presens particip | |
smittande | |
Perfekt particip | |
en smittad + substantiv | |
ett smittat + substantiv | |
den/det/de smittade + substantiv |
smitta av sig
• sprida sig från person till personInfinita former att smitta av sig infinitiv aktiv
smitta ner
• smittaInfinita former att smitta ner infinitiv aktiv Presens particip nersmittande Perfekt particip en nersmittad + substantiv ett nersmittat + substantiv den/det/de nersmittade + substantiv