publicerad: 2015
snabbutredning
snabb|ut·red·ning
substantiv
~en ~ar snabbutreda
| Singular | |
|---|---|
| en snabbutredning | obestämd form |
| en snabbutrednings | obestämd form genitiv |
| snabbutredningen | bestämd form |
| snabbutredningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snabbutredningar | obestämd form |
| snabbutredningars | obestämd form genitiv |
| snabbutredningarna | bestämd form |
| snabbutredningarnas | bestämd form genitiv |


