publicerad: 2015
specialkunskap
speci·al|kun·skap
substantiv
~en ~er special- kunskap
Singular | |
---|---|
en specialkunskap | obestämd form |
en specialkunskaps | obestämd form genitiv |
specialkunskapen | bestämd form |
specialkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialkunskaper | obestämd form |
specialkunskapers | obestämd form genitiv |
specialkunskaperna | bestämd form |
specialkunskapernas | bestämd form genitiv |