SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tal
tal substantiv ~et; pl. ~ ett matematiskt grund­begrepp som primärt an­ger an­tal; i sammansättn. ungefärligt an­tal nära det an­tal som an­ges av för­ledet: ​talet 2; ​jämna tal; ​udda tal; ​hela taltalande; förmåga att tala; sam­språk, sam­tal; ​komma till tals med ngn få ett sam­tal med ngn; ​saken kom på tal man började tala om saken; ​ha talets gåva kunna tala välan­förande: ​hålla tal​ – I sammansättn. tal-, ngn gång tale-, tales-; de flesta så­dana sammansättn. hör till tal 2.
Singular
ett talobestämd form
ett talsobestämd form genitiv
taletbestämd form
taletsbestämd form genitiv
Plural
talobestämd form
talsobestämd form genitiv
talenbestämd form
talensbestämd form genitiv