publicerad: 2015
tum
tum
[tum´]
substantiv
~men; pl. ~, best. pl. ~men • en längdenhet, ca 2,5 cm – I sammansättn. tums-, ngn gång tum-.
Singular | |
---|---|
en tum | obestämd form |
en tums | obestämd form genitiv |
tummen | bestämd form |
tummens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tum | obestämd form |
tums | obestämd form genitiv |
tummen | bestämd form |
tummens | bestämd form genitiv |