publicerad: 2015
upplåta
upp|låta
verb
‑lät, ‑låtit, ‑låten ‑låtet ‑låtna, pres. ‑låter • ställa till förfogande: upplåta mark; upplåta lägenheter
Finita former | |
---|---|
upplåter | presens aktiv |
upplåts (upplåtes) | presens passiv |
upplät | preteritum aktiv |
uppläts | preteritum passiv |
upplåt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att upplåta | infinitiv aktiv |
att upplåtas | infinitiv passiv |
har/hade upplåtit | supinum aktiv |
har/hade upplåtits | supinum passiv |
Presens particip | |
upplåtande | |
Perfekt particip | |
en upplåten + substantiv | |
ett upplåtet + substantiv | |
den/det/de upplåtna + substantiv |