publicerad: 2015
uppmjukning
upp|mjuk·ning
substantiv
~en ~ar uppmjuka
Singular | |
---|---|
en uppmjukning | obestämd form |
en uppmjuknings | obestämd form genitiv |
uppmjukningen | bestämd form |
uppmjukningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppmjukningar | obestämd form |
uppmjukningars | obestämd form genitiv |
uppmjukningarna | bestämd form |
uppmjukningarnas | bestämd form genitiv |