publicerad: 2015
uppstädning
upp|städ·ning
substantiv
~en ~ar • ofta bildl. sanering: en uppstädning i firmans bokföring
Singular | |
---|---|
en uppstädning | obestämd form |
en uppstädnings | obestämd form genitiv |
uppstädningen | bestämd form |
uppstädningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppstädningar | obestämd form |
uppstädningars | obestämd form genitiv |
uppstädningarna | bestämd form |
uppstädningarnas | bestämd form genitiv |