publicerad: 2015
urdrift
ur|drift
substantiv
~en ~er • till ur- 1 och drift 3
Singular | |
---|---|
en urdrift | obestämd form |
en urdrifts | obestämd form genitiv |
urdriften | bestämd form |
urdriftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urdrifter | obestämd form |
urdrifters | obestämd form genitiv |
urdrifterna | bestämd form |
urdrifternas | bestämd form genitiv |