publicerad: 2015
urskiljning
ur|skilj·ning
substantiv
~en 1 avskiljande2 urskillning
Singular | |
---|---|
en urskiljning | obestämd form |
en urskiljnings | obestämd form genitiv |
urskiljningen | bestämd form |
urskiljningens | bestämd form genitiv |