publicerad: 2015
utfart
ut|fart
substantiv
~en ~er • till fart 3
Singular | |
---|---|
en utfart | obestämd form |
en utfarts | obestämd form genitiv |
utfarten | bestämd form |
utfartens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utfarter | obestämd form |
utfarters | obestämd form genitiv |
utfarterna | bestämd form |
utfarternas | bestämd form genitiv |