publicerad: 2015
väbel
väbel
[vä´bel]
substantiv
~n väblar • mest i äldre tid: lägre befälsperson som svarade för allmän ordning, verkställde bestraffningar m.m.
Singular | |
---|---|
en väbel | obestämd form |
en väbels | obestämd form genitiv |
väbeln | bestämd form |
väbelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
väblar | obestämd form |
väblars | obestämd form genitiv |
väblarna | bestämd form |
väblarnas | bestämd form genitiv |