publicerad: 2015
vägplanering
väg|plan·er·ing
substantiv
~en ~ar väg 1 planering
Singular | |
---|---|
en vägplanering | obestämd form |
en vägplanerings | obestämd form genitiv |
vägplaneringen | bestämd form |
vägplaneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägplaneringar | obestämd form |
vägplaneringars | obestämd form genitiv |
vägplaneringarna | bestämd form |
vägplaneringarnas | bestämd form genitiv |