publicerad: 2015
vakt
vakt
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; det att vakta: vara på sin vakt; slå vakt om ngt2 personer som vaktar – De flesta sammansättn. med vakt- hör till vakt 2.
Singular | |
---|---|
en vakt | obestämd form |
en vakts | obestämd form genitiv |
vakten | bestämd form |
vaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vakter | obestämd form |
vakters | obestämd form genitiv |
vakterna | bestämd form |
vakternas | bestämd form genitiv |