SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vanställning
van|­ställ·­ning substantiv ~en ~ar vanställa
Singular
en vanställningobestämd form
en vanställningsobestämd form genitiv
vanställningenbestämd form
vanställningensbestämd form genitiv
Plural
vanställningarobestämd form
vanställningarsobestämd form genitiv
vanställningarnabestämd form
vanställningarnasbestämd form genitiv