publicerad: 2015
vanställning
van|ställ·ning
substantiv
~en ~ar vanställa
Singular | |
---|---|
en vanställning | obestämd form |
en vanställnings | obestämd form genitiv |
vanställningen | bestämd form |
vanställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanställningar | obestämd form |
vanställningars | obestämd form genitiv |
vanställningarna | bestämd form |
vanställningarnas | bestämd form genitiv |