publicerad: 2015
verbalsubstantiv
verb·al|sub·stant·iv
substantiv
~et; pl. ~ • substantiv bildat av verb t.ex. simning
Singular | |
---|---|
ett verbalsubstantiv | obestämd form |
ett verbalsubstantivs | obestämd form genitiv |
verbalsubstantivet | bestämd form |
verbalsubstantivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
verbalsubstantiv | obestämd form |
verbalsubstantivs | obestämd form genitiv |
verbalsubstantiven | bestämd form |
verbalsubstantivens | bestämd form genitiv |