SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

vinge

vinge substantiv ~n vingar • på insekt, fågel el. flyg­plan; äv. på växter och vissa före­mål​ – Alla sammansättn. med ving- hör till vinge.

Singular
en vinge	obestämd form
en vinges	obestämd form genitiv
vingen	bestämd form
vingens	bestämd form genitiv
Plural
vingar	obestämd form
vingars	obestämd form genitiv
vingarna	bestämd form
vingarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  vingben subst.
  vingbredd subst.
  vingbrott subst.
  vingbrus subst.
  vingbruten adj.
  vinge subst.
1vingel subst.
2vingel subst.
  vingelpelle subst.
  vingfjäder subst.
  vingfoting subst.

  Till   alla ordböcker