publicerad: 2015
vingklippa
ving|klippa
verb
‑klippte ‑klippt • särsk. bildl. ta ifrån viss makt
Finita former | |
---|---|
vingklipper | presens aktiv |
vingklipps (vingklippes) | presens passiv |
vingklippte | preteritum aktiv |
vingklipptes | preteritum passiv |
vingklipp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vingklippa | infinitiv aktiv |
att vingklippas | infinitiv passiv |
har/hade vingklippt | supinum aktiv |
har/hade vingklippts | supinum passiv |
Presens particip | |
vingklippande | |
Perfekt particip | |
en vingklippt + substantiv | |
ett vingklippt + substantiv | |
den/det/de vingklippta + substantiv | |
den vingklippte + maskulint substantiv |