publicerad: 2015
vinka
vinka
verb
~de ~t • röra armarna vanl. för att ge tecken; (inte ha mycket tid) att vinka på ⟨vard.⟩ till sitt förfogande
Finita former | |
---|---|
vinkar | presens aktiv |
vinkas | presens passiv |
vinkade | preteritum aktiv |
vinkades | preteritum passiv |
vinka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vinka | infinitiv aktiv |
att vinkas | infinitiv passiv |
har/hade vinkat | supinum aktiv |
har/hade vinkats | supinum passiv |
Presens particip | |
vinkande |
vinka av
• vinka till ngn till avskedInfinita former att vinka av infinitiv aktiv Presens particip avvinkande