publicerad: 2015
vinkelben
vinkel|ben
substantiv
~et; pl. ~ • endera av de linjer som avgränsar en vinkel
Singular | |
---|---|
ett vinkelben | obestämd form |
ett vinkelbens | obestämd form genitiv |
vinkelbenet | bestämd form |
vinkelbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vinkelben | obestämd form |
vinkelbens | obestämd form genitiv |
vinkelbenen | bestämd form |
vinkelbenens | bestämd form genitiv |