publicerad: 2015
vricka
vricka
verb
~de ~t 1 vrida arm el. ben olyckligt: vricka en fot2 föra fram och åter med små snabba rörelser
Finita former | |
---|---|
vrickar | presens aktiv |
vrickas | presens passiv |
vrickade | preteritum aktiv |
vrickades | preteritum passiv |
vricka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vricka | infinitiv aktiv |
att vrickas | infinitiv passiv |
har/hade vrickat | supinum aktiv |
har/hade vrickats | supinum passiv |
Presens particip | |
vrickande | |
Perfekt particip | |
en vrickad + substantiv | |
ett vrickat + substantiv | |
den/det/de vrickade + substantiv |
vricka sig
• vrida en kroppsdel olyckligt, vricka fotenOrdform(er) vricka sig