publicerad: 2015
äril
äril
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ öppen härd
Singular | |
---|---|
en äril | obestämd form |
en ärils | obestämd form genitiv |
ärilen | bestämd form |
ärilens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärilar | obestämd form |
ärilars | obestämd form genitiv |
ärilarna | bestämd form |
ärilarnas | bestämd form genitiv |