publicerad: 2015
ärjning
ärj·ning
substantiv
~en • ⟨åld.⟩ ärja
Singular | |
---|---|
en ärjning | obestämd form |
en ärjnings | obestämd form genitiv |
ärjningen | bestämd form |
ärjningens | bestämd form genitiv |