publicerad: 2015
ärkehertiginna
ärke|hertig·inna
substantiv
~n ‑hertiginnor • mest i äldre tid; till ärke- 1
Singular | |
---|---|
en ärkehertiginna | obestämd form |
en ärkehertiginnas | obestämd form genitiv |
ärkehertiginnan | bestämd form |
ärkehertiginnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärkehertiginnor | obestämd form |
ärkehertiginnors | obestämd form genitiv |
ärkehertiginnorna | bestämd form |
ärkehertiginnornas | bestämd form genitiv |