publicerad: 2015
argumentering
argu·ment·er·ing
substantiv
~en ~ar argumentera
Singular | |
---|---|
en argumentering | obestämd form |
en argumenterings | obestämd form genitiv |
argumenteringen | bestämd form |
argumenteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
argumenteringar | obestämd form |
argumenteringars | obestämd form genitiv |
argumenteringarna | bestämd form |
argumenteringarnas | bestämd form genitiv |