publicerad: 2015
avväg
av|väg
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; sidoväg; komma på avvägar komma på villospår
Singular | |
---|---|
en avväg | obestämd form |
en avvägs | obestämd form genitiv |
avvägen | bestämd form |
avvägens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avvägar | obestämd form |
avvägars | obestämd form genitiv |
avvägarna | bestämd form |
avvägarnas | bestämd form genitiv |