publicerad: 2015
befinna
be·finna
verb
befann, befunnit, befunnen befunnet befunna, pres. befinner • mest i pass.; allt befanns (vara) i gott skick allt visade sig vara i gott skick
Finita former | |
---|---|
befinner | presens aktiv |
befinns (befinnes) | presens passiv |
befann | preteritum aktiv |
befanns | preteritum passiv |
befinn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att befinna | infinitiv aktiv |
att befinnas | infinitiv passiv |
har/hade befunnit | supinum aktiv |
har/hade befunnits | supinum passiv |
Presens particip | |
befinnande | |
Perfekt particip | |
en befunnen + substantiv | |
ett befunnet + substantiv | |
den/det/de befunna + substantiv | |
den befunne + maskulint substantiv |
befinna sig
• vistas, vara; befinna sig väl må braOrdform(er) befinna sig