publicerad: 2015
bekännelse
be·känn·else
substantiv
~n ~r • handlingen att bekänna ngt; tro: den kristna bekännelsen
Singular | |
---|---|
en bekännelse | obestämd form |
en bekännelses | obestämd form genitiv |
bekännelsen | bestämd form |
bekännelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bekännelser | obestämd form |
bekännelsers | obestämd form genitiv |
bekännelserna | bestämd form |
bekännelsernas | bestämd form genitiv |