publicerad: 2015
bemäktiga
be·mäkt·iga
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
bemäktigar | presens aktiv |
bemäktigade | preteritum aktiv |
bemäktiga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bemäktiga | infinitiv aktiv |
har/hade bemäktigat | supinum aktiv |
Presens particip | |
bemäktigande |
bemäktiga sig
• sätta sig i besittning av, tillägna sigOrdform(er) bemäktiga sig