publicerad: 2015
bemyndigande
be·mynd·ig·ande
substantiv
~t ~n bemyndiga
Singular | |
---|---|
ett bemyndigande | obestämd form |
ett bemyndigandes | obestämd form genitiv |
bemyndigandet | bestämd form |
bemyndigandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bemyndiganden | obestämd form |
bemyndigandens | obestämd form genitiv |
bemyndigandena | bestämd form |
bemyndigandenas | bestämd form genitiv |