publicerad: 2015
besättning
be·sätt·ning
substantiv
~en ~ar 1 manskap på fartyg el. flygplan; äv. allmännare2 uppsättning kreatur på lantgård e.d.
Singular | |
---|---|
en besättning | obestämd form |
en besättnings | obestämd form genitiv |
besättningen | bestämd form |
besättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besättningar | obestämd form |
besättningars | obestämd form genitiv |
besättningarna | bestämd form |
besättningarnas | bestämd form genitiv |