publicerad: 2015
bevisprövning
be·vis|pröv·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨jur.⟩ bevis 1 prövning
Singular | |
---|---|
en bevisprövning | obestämd form |
en bevisprövnings | obestämd form genitiv |
bevisprövningen | bestämd form |
bevisprövningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bevisprövningar | obestämd form |
bevisprövningars | obestämd form genitiv |
bevisprövningarna | bestämd form |
bevisprövningarnas | bestämd form genitiv |