publicerad: 2015
bindel
bindel
substantiv
~n bindlar • band med ngn spec. funktion: han hade en bindel för ögonen
| Singular | |
|---|---|
| en bindel | obestämd form |
| en bindels | obestämd form genitiv |
| bindeln | bestämd form |
| bindelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bindlar | obestämd form |
| bindlars | obestämd form genitiv |
| bindlarna | bestämd form |
| bindlarnas | bestämd form genitiv |


