publicerad: 2015
bindel
bindel
substantiv
~n bindlar • band med ngn spec. funktion: han hade en bindel för ögonen
Singular | |
---|---|
en bindel | obestämd form |
en bindels | obestämd form genitiv |
bindeln | bestämd form |
bindelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
bindlar | obestämd form |
bindlars | obestämd form genitiv |
bindlarna | bestämd form |
bindlarnas | bestämd form genitiv |