publicerad: 2015
borgerlighet
borg·er·lig·het
substantiv
~en ~er • till borgerlig 1,2
Singular | |
---|---|
en borgerlighet | obestämd form |
en borgerlighets | obestämd form genitiv |
borgerligheten | bestämd form |
borgerlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
borgerligheter | obestämd form |
borgerligheters | obestämd form genitiv |
borgerligheterna | bestämd form |
borgerligheternas | bestämd form genitiv |