publicerad: 2015
bristning
brist·ning
substantiv
~en ~ar • till 2brista 1
Singular | |
---|---|
en bristning | obestämd form |
en bristnings | obestämd form genitiv |
bristningen | bestämd form |
bristningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bristningar | obestämd form |
bristningars | obestämd form genitiv |
bristningarna | bestämd form |
bristningarnas | bestämd form genitiv |