publicerad: 2015
deklamatör
de·klam·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er deklamera
Singular | |
---|---|
en deklamatör | obestämd form |
en deklamatörs | obestämd form genitiv |
deklamatören | bestämd form |
deklamatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
deklamatörer | obestämd form |
deklamatörers | obestämd form genitiv |
deklamatörerna | bestämd form |
deklamatörernas | bestämd form genitiv |