publicerad: 2015
dis
1dis
substantiv
~et • tunn och lätt dimma
Singular | |
---|---|
ett dis | obestämd form |
ett dis | obestämd form genitiv |
diset | bestämd form |
disets | bestämd form genitiv |
2dis
substantiv
~en ~er • mest i pl.; i fornnordisk mytologi: en kvinnlig döds- el. skyddsgudomlighet
Singular | |
---|---|
en dis | obestämd form |
en dis | obestämd form genitiv |
disen | bestämd form |
disens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diser | obestämd form |
disers | obestämd form genitiv |
diserna | bestämd form |
disernas | bestämd form genitiv |