publicerad: 2015
förtjusa
för·tjusa
verb
förtjuste förtjust • hänföra
| Finita former | |
|---|---|
| förtjuser | presens aktiv |
| förtjuses | presens passiv |
| förtjuste | preteritum aktiv |
| förtjustes | preteritum passiv |
| förtjus | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtjusa | infinitiv aktiv |
| att förtjusas | infinitiv passiv |
| har/hade förtjust | supinum aktiv |
| har/hade förtjusts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtjusande | |
| Perfekt particip | |
| en förtjust + substantiv | |
| ett förtjust + substantiv | |
| den/det/de förtjusta + substantiv | |
| den förtjuste + maskulint substantiv | |


