publicerad: 2015
förvillelse
för·vill·else
substantiv
~n ~r förvilla
Singular | |
---|---|
en förvillelse | obestämd form |
en förvillelses | obestämd form genitiv |
förvillelsen | bestämd form |
förvillelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förvillelser | obestämd form |
förvillelsers | obestämd form genitiv |
förvillelserna | bestämd form |
förvillelsernas | bestämd form genitiv |