publicerad: 2015
gärningsman
gärn·ings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • förövare av visst brott
Singular | |
---|---|
en gärningsman | obestämd form |
en gärningsmans | obestämd form genitiv |
gärningsmannen | bestämd form |
gärningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gärningsmän | obestämd form |
gärningsmäns | obestämd form genitiv |
gärningsmännen | bestämd form |
gärningsmännens | bestämd form genitiv |