publicerad: 2015
glira
glira
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ plira, kisa; ge ngn en gliring
Finita former | |
---|---|
glirar | presens aktiv |
gliras | presens passiv |
glirade | preteritum aktiv |
glirades | preteritum passiv |
glira | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att glira | infinitiv aktiv |
att gliras | infinitiv passiv |
har/hade glirat | supinum aktiv |
har/hade glirats | supinum passiv |
Presens particip | |
glirande | |
Perfekt particip | |
en glirad + substantiv | |
ett glirat + substantiv | |
den/det/de glirade + substantiv |