publicerad: 2015
grundkunskap
grund|kun·skap
substantiv
~en ~er • mest i pl. 2grund 2 kunskap
| Singular | |
|---|---|
| en grundkunskap | obestämd form |
| en grundkunskaps | obestämd form genitiv |
| grundkunskapen | bestämd form |
| grundkunskapens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| grundkunskaper | obestämd form |
| grundkunskapers | obestämd form genitiv |
| grundkunskaperna | bestämd form |
| grundkunskapernas | bestämd form genitiv |


