publicerad: 2015
högvinter
hög|vinter
substantiv
~n ‑vintrar • till 1hög 3 vinter
Singular | |
---|---|
en högvinter | obestämd form |
en högvinters | obestämd form genitiv |
högvintern | bestämd form |
högvinterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
högvintrar | obestämd form |
högvintrars | obestämd form genitiv |
högvintrarna | bestämd form |
högvintrarnas | bestämd form genitiv |