publicerad: 2015
helikon
helik·on
[he´lik‑]
substantiv
~et; pl. ~ • ett blåsinstrument
Singular | |
---|---|
ett helikon | obestämd form |
ett helikons | obestämd form genitiv |
helikonet | bestämd form |
helikonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
helikon | obestämd form |
helikons | obestämd form genitiv |
helikonen | bestämd form |
helikonens | bestämd form genitiv |