publicerad: 2015
hutu
hutu
[hu´tu]
substantiv
~n ~er • hutuer ett folk i Rwanda och Burundi
Singular | |
---|---|
en hutu | obestämd form |
en hutus | obestämd form genitiv |
hutun | bestämd form |
hutuns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hutuer | obestämd form |
hutuers | obestämd form genitiv |
hutuerna | bestämd form |
hutuernas | bestämd form genitiv |