publicerad: 2015
indiciebevisning
in·dicie|be·vis·ning
substantiv
~en indicium bevisning 1
Singular | |
---|---|
en indiciebevisning | obestämd form |
en indiciebevisnings | obestämd form genitiv |
indiciebevisningen | bestämd form |
indiciebevisningens | bestämd form genitiv |