publicerad: 2015
indignation
in·dign·at·ion
[‑diŋn‑ el. ‑dinj‑]
substantiv
~en • moralisk harm, förtrytelse
Singular | |
---|---|
en indignation | obestämd form |
en indignations | obestämd form genitiv |
indignationen | bestämd form |
indignationens | bestämd form genitiv |