publicerad: 2015
indikera
in·dik·era
[‑dike´ra]
verb
~de ~t 1 ange, påvisa förekomst av ngt; jfr indicera: varningslampan indikerar att ett fel uppstått2 antyda
Finita former | |
---|---|
indikerar | presens aktiv |
indikeras | presens passiv |
indikerade | preteritum aktiv |
indikerades | preteritum passiv |
indikera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att indikera | infinitiv aktiv |
att indikeras | infinitiv passiv |
har/hade indikerat | supinum aktiv |
har/hade indikerats | supinum passiv |
Presens particip | |
indikerande | |
Perfekt particip | |
en indikerad + substantiv | |
ett indikerat + substantiv | |
den/det/de indikerade + substantiv |