publicerad: 2015
justeringsman
just·er·ings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • manlig justerare
Singular | |
---|---|
en justeringsman | obestämd form |
en justeringsmans | obestämd form genitiv |
justeringsmannen | bestämd form |
justeringsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
justeringsmän | obestämd form |
justeringsmäns | obestämd form genitiv |
justeringsmännen | bestämd form |
justeringsmännens | bestämd form genitiv |